Värdet av reflekterande skrivande för det psykiska välbefinnandet

Vi lever i ett samhälle som är besatt av produktivitet, både kollektiv och individuell, där en människas värde ofta tycks mätas i proportion till vad man lyckas producera. På pappret kan det verka som ett vettigt resonemang, men i praktiken riskerar det att få oss att glömma något grundläggande: allt vi gör måste inte nödvändigtvis ha ett produktivt syfte.

Lätt att säga, eller hur? och ändå sätter vi oss framför ett tomt blad och.. ingenting, vi vet inte vad vi ska säga, hur vi ska säga det och framför allt: om någon skulle läsa det, vad skulle den tänka om alltihop?

Personal journaling är till för detta, det främjar också medvetenhet. Att skriva ner det vi tänker eller känner tvingar oss att stanna upp och uppmärksamma det närvarande ögonblicket.

En annan fördel: att lyckas identifiera återkommande mönster och beteenden.

När vi läser om det vi har skrivit kan vi lägga märke till negativa tankar, situationer som skapar stress åt oss eller, tvärtom, de saker som får oss att må bra. Vissa av dessa mönster är kanske inte uppenbara i vardagen, och blir lätta att förstå först genom att ägna det egna jaget rätt tid. Hur mycket det motsvarar är omöjligt att veta i förväg; att skriva kan också tjäna till att förstå att man inte fascineras av det eller att man kan nå medvetenhet på ett sätt som man fram till dess inte hade övervägt.

Wattle föddes ur detta, för att ge en möjlighet att våga sig på ett skrivande som förblir privat, där grammatiska fel, förvirrade meningar och ett tungt sinne inte är ett fel, de är det första steget för att rita om det egna jaget av i morgon så som man vill ha det.